Självisk

Jag måste bli mer självisk!
Hur blir man det?
Mitt mål i livet känns ju som att jag försöker få alla att mår bra, och vad får de för konsekvenser?
Att jag mår skit. Man kan inte hjälpa alla! Det ända sättet att må bra på är att vilja må bra och själv komma underfund med hur man ska uppnå det.

Man måste tänkta på sig själv först, sätta sig själv i första hand. Jag sätter alltid mig själv sist vilket sällan leder till något bra.
Och om någon då frågar hur det är med mig vet jag inte vad jag ska svara, varför skulle de spela någon roll?

Hitta sig själv

Ett tag va det väldigt mycket prat om att hitta sig själv. Nu har det lugna sig, men det känns ändå som att mycket handlar om att hitta sig själv. Men hur ska man kunna hitta sig själv om man inte vet vem man
är? Jag har provat sätta mig ner, försökt ransaka mig själv och se vem jag
är. Men det är tomt, finns inget. Det handlar inte om att hitta sig själv! Det handlar om att vara den jag vill vara. Bestämma sig för vad man vill, hur man vill att folk ska tolka än och sen bli den personen! Det går ju inte att hitta något som inte finns! Så därför måste man först se till att det finns något att hitta och sen kan man hitta de.Den ända som kan ända mig är jag och det är bara jag som kan göra något åt den jag är. Jag vet vem jag vill vara, jag tror jag till och med vet vem jag är, och vad jag vill med mitt liv!

Well its funny how its the
Little things in life that
Mean the most
Not where you live the car
You drive or the price tag on
Your clothes
Theres no dollar sign on a piece of mind
This Ive come to know

So if you agree have a drink with me
Raise you glasses for a toast

To a little bit of chicken fried
Cold beer on a Friday night
A pair of jeans that fit just right
And the radio up

Tro

Vad tror ni på?
Vad är värt att tro på?
vad får ni ut av tron?


Jag tror på mig själv, jag tror att jag finns och jag tror att jag kan göra allt jag vill bara jag ger mig fan på det.
Jag tror att alla klarar så mycket mer än de tror.
Jag tror inte på någon högre makt, jag tror att vi bara har oss själva att skylla. Men jag tror inte att det är bra att leva i överflöd eller utnyttja djur, mat, saker, livet mer än nödvändligt.
Jag tror inte på pengar, förstår nog inte pengars egentliga värde. Vilket resulterar i att jag sällan slösar pengar på onödiga saker.
Jag tror inte heller på kärleken, tror det mest är en grej i våra huvuden. Fast det behöver inte betyda att det inte är på riktigt... Våra liv kanske också är något som bara utspelar sig i våra huvuden.. Men det tänker jag inte tro på.
Jag tror man kan förändra allt om man vill.
Jag tror inte på döden däremot tror jag på livet, här, nu och frammåt.
Jag tror på harmoni, glädje och positiv energi.
Jag tror att allt man tror på är sant.
Jag tror på friheten, drömmar och den egna viljan.
Jag tror på inrefrid.

Djuren speglar oss

Våra djur speglar oss själva bättre än vad jag trodde. Jag såg det tydlig idag. Om man kollar på Yenta för ett år sen; allting var mer eller mindre kaous på alla sätt och vis. Tittar jag tillbaka på mitt eget liv och hur jag var då så var jag inte heller någonting annat än ett stort kaous.
Om man ser Yenta nu så är de svårt att se att det är samma häst. Hon står lugnt och är hela tiden uppmärksam på mig och frågar "Vad ska vi göra nu?" "Vad vill du nu?". Om man kollar på mig själv så är jag mycket säkrare i mig själv, jag vet vad jag vill på ett helt annat sätt.
Hur ska jag kunna få ordning på min häst om jag inte har ordning på mig själv?
På samma sätt som Hur ska jag kunna hjälpa mina kompisar om jag själv inte mår bra?
Det går inte.

Svårt att förklara, men ni som vet vad jag pratar om förstår säker och ni som inte förstår har nog svårt att förstå sånt här överhuvudtaget. Ni som inte förstår är säkert samma personer som har hästar som tränger bogen mot än och mer eller mindre springer över än när man försöker leda dom. Ni har säkert också flexikoppel på era hundar och tycker att kedjegrimskaft är en bra lösning. (Fördommar!!!)

Om man kollar på folks djur och hur de uppförsig och sen kollar på ägaren så finns det väldigt ofta stora kopplingar.

Det finns ingen logik?!

Jag börjar tvivla på all logik som jag går och tjatar om. Jag har haft en idé om att allting är 7, alla tänker lika dant. Jag är fortfarande inne på att alla tänker lika, men detta med 7 verkar inte riktigt stämma. Börjar mer och mer komma in på att 7 nog mest bara är ett religiöst tjaffs. Men men, kan ha fel, kan ha rätt, vem vet? Vem bryr sig? Precis som om de spelade någon roll. De kunde kanske ha gjort de, men de gör det inte. För jag tror inte på de.
Men de stämmer ju att alla tänker samma, går i samma banor. Men frågan är ju om det är en slump, eller någon faktor i omgivningen som tvingar oss till det.

Jag tror inte vi kan ta reda på allt, än mindre att det (om det finns) är meningen att vi ska göra det. Man behöver inte veta allt alltid.

En vacker dag kommer de bli svart, varför eller när klarar jag mig utan att veta. Det är läskigt nog att veta att de kommer att bli svart. om ens de stämmer, de vet ingen.
Om de man tror på blir sanning så tänker jag tro på enhörningsland, för de vore ju coolt med ett land fullt av enhörningar. :D

Rakt in i väggen

Vissa dagar känns de som om jag är påväg att springa rakt in i en stor betongvägg. Lite för mycket att göra, eller rättare sagt jag tar på mig för mycket att göra. Somnar inte på kvällen och vaknar för tidigt på morgonen.
Men jag tror aldrig att jag kommer komma fram till väggen. För innan jag kommit dit har jag svimmat några meter innan, rest mig upp och gått åt ett annat håll.

Frågan är bara åt vilket håll ska jag gå?
Vad har jag för alternativ?
Vart vill jag?


Jag kanske har en idé... Jag brukar ha idéer, dåliga sådana brukar de visa sig. Men som de stod i tidningen härrom dagen; "Det enda säkra vapnet mot dåliga idéer är bättre idéer." Så nån gång borde jag komma på något bra.


Kom ihåg att man kan inte vara hela världens samvete, och de går inte att lösa allas problem. ;)