Ett sätt att överleva

Jag vet att jag kan vara jobbigt över flummig och irriterande. Men genom att vara typ över-glad och flummig så håller jag mig så långt ifrån att bryta ihop som de är möjligt. Och då tar de lite längre tid innan jag är där nere igen.
För just nu är de rätt mycket som gör att jag egentligen bara vill ligga i sängen och grina en hel dag. Men de kan man ju inte göra, för då blir de ju aldrig någon ordning på saker och ting. Så om jag istället bestämmer mig för att vara glad och ta saker som de kommer. "de som sker de sker och de får vi ta itu me då"
Så får vi se vad som händer i morgon, för de går inte att tänka på vad som kan hända. För då blir allt åt helvete.
Jag börjar tro på att de finns en mening med allt, jag menar saker kan väll inte bara hända utan mening? (Fast de är nog bara ett sätt att tänka för att man vägrar inse att allt egentligen är meningslöst)