Folk

Ibland(ganska ofta) kan jag inte förstå hur folk tänker. Om de ens tänker, än mindre om de har något samvete. Vad de egentligen prioriterar mest; resultatet eller vägen dit?
Jag vågar tyvärr inte utveckla detta mer då de kan få förödande konsekvenser som jag för tillfället inte orkar med. ;) Men jag känner för att skriva ändå.
Jag tycker de är lite spännande vad folk tycker, tänker och agerar.
Vad tycker ni?

Om jag sak utgå från mig, vilket ju är en bra grej då bara jag kan bli arg på mig själv. (De händer oftare än ni tror, jag är så jävla jobbig)
Jag tänker, tänker alldeles för mycket hela tiden kring allting som händer både de som angår mig och sånt jag borde ge fan i. Och om jag för en gångs skull inte tänkt efter vad jag sagt eller gjort så tar jag igen de genom att ångra de något fruktansvärt mycket. Men jag går också och tänker på allt de jag aldrig sa eller gjorde, vilket nog är mer vanligt.

Sen tycker jag att vägen dit är viktigast, hur man tar sig dit. Om man har ett mål med något så ska man ta sig dit med äran i behåll annars kan de kvitta. Resultatet kan ju vara ett resultat av vägen man valt och jobbet man gjort. Men man kan fuska sig till de, men om man tar genvägar så brukar de visa sig i resultatet då de inte blir lika bra. Kan man ta på sitt samvete att man tagit sig dit på ett inte så kul sätt?

Kan inte låta bli att tänka på tävlingen mot Kvinnersta, de va inte en rättvis tävling under några omständigheter. I körningen va de med flera moment som vi aldrig någonsin gjort och läraren hade inte ens berättat allt som skulle vara med. Utan berättade de när vi kom dit.
Sen tyckte jag överlag inte om hästarna, inte hästarna som individer utan vad de gjort dom till. Jag fick ju dra i tömmarna för att de skulle hända något! ><
Och visst vann Kvinnersta, grattis grattis. Men till vilka medel? De va till och med en på kvinnersta (som jag värmde upp med på körningen) som sa att hon tyckte de va orättvist. De va överlag inte häller något värst trevliga, bra rykte för skolan. Grattis ytterligare en gång. Ni har verkligen övertygat mig om att jag aldrig vill sätta min fot där igen.
Slusatsen jag drar av detta kan ni kanske lista ut själva.
Inte skulle jag kalla kvinnersta för värdiga vinnare iaf. ;)



Bättre att hålla käften, än öppna den och säga massa dumma saker.