lördag 15 januari 2011

Samma sak?

(hästhållning)
Jag har inte studerat NH på någon vidare djup nivå men jag har tänkte att jag ska. Första funderingen innan jag börjar är ju "Vem har bäst idéer?" "Vem ska jag lyssna på?" De finns ju en hel del; Pat Parelli, Klaus Hempfling, Monty Roberts. Vem är egentligen bäst?
Min uppfattning är att de allihop egentligen gör samma sak, men olika sätt att beskriva de och olika sätt att tänka. Men om man ska ta parelli som exempel så utgår de ju från de "The Seven Games";
The friendly game - att hästen ska acceptera att man tar på den överallt,
"porcupine" game - att hästen ska gå undan för tryck,
driving game - att hästen ska flytta på sig utan att man ska behöva ta i den,
yoyo game - få hästen att backa i från mig och sen komma tillbaka på kommando genom kroppsspåk och eventuellt med hjälp av repet
circling game - få hästen att gå som i en volt runt mig,
Sideways Game - få hästen att gå i sidled, i början genom att man står vid en vägg och sen skickar i väg hästen som i circling game, men när den kommer till väggen så be hästen gå åt sidan
Squeeze Game - få hästen att passera små utrymmen
Sen så ska man göra detta med mindre och mindre hjälpmedel och tecken.

Vad blir resultatet av detta?
Joo, man får en häst som accepterar de man vill och följer ens vilja och som man sedan kan göra vad som helst med.
Grunden i den mesta träning är ju att man ska kunna flytta hästen, ta på hästen, be hästen göra olika saker tex. olika dressyr övningar, hoppa hinder osv.
De är ju bara olika namn för de och olika sätt att göra de, olika sätt att läsa hästarna, olika saker man värdesätter och tränar fram utefter vad man vill ha ut av hästen.

De jag vill komma till är att allting i grund och botten är samma sak men olika ord.
Jag tror att det bara är olika namn för att tjäna pengar, jag har svårt att tänka mig att varken Pat Parelli eller Monyt Roberts är fattiga, men vad vet jag...
Med de menar jag inte att de som gör är fel för jag tror verkligen de är jätte duktiga, och inte heller är det fel att gå i deras fotspår och köpa deras prylar, för jag tror att de är bra skit de håller på med. Men jag tycker inte man ska låsa sig med något utan att ett öppet sinne och lyssna på alla. Kanske någon annan har en bättre förklaring på samma sak, kanske något som funkar bättre för mig?





"...Där Du står och suckar med
Så fina, klara svar.
Men jag behöver inte nån som visar vägen
För jag tänker inte gå den.

Jag genar själv genom slyn,
Och kanhända vet Du rakare spår.
Men nånstans mellan botten och skyn
Svänger livet uppochner och det är därför det är där
Som jag går.

Och jag är, jävlar i min låda, ingen tanklös idiot..."



Lars Winnerbäck - Försvarstal

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar