Tja
Tjosan
Tjenis
Hejsan
Tjo
osv...
Jag har tråkigt...
tråk tråk,..
Jag vill åka till skolan, samtidigt som jag inte vill åka till skolan.
De är jobbigt på skolan...
folk är negativa och klagar, dom dödar min energi och gör så jag blir ledsen.
Jag vill inte vara ledsen...
Jag får inte sova, jag måste sova, de går inte att sova.
Detta är väldigt meningslöst.
De finns väldigt mycket saker som är meningslösa.
Men med tiden tror jag att alla de där meningslösa sakerna blir meningsfulla.
Att de lixom finns en mening.
Jag vet inte.
Jag vet inte mycket, och även om jag skulle veta något så berättar jag de helst inte.
Undra om de finns en mening med att skriva detta, de tror inte jag.
Men kanske, kanske...
Jag vill göra något, de är jobbigt att bara sitta och göra ingenting. ><
Glöm inte brunnmonstret, en dag kommer han och kastar bananskal på er allihop. ;)
söndag 21 november 2010
onsdag 17 november 2010
Harry Potter and Deathly Hallows...
... del 1 premiär på idag på bio.
trodde ett tag inte de skulle bli något, men så fick jag tag på Sofia och Tandis. :DD
Och väl där träffa jag massa andrat trevligt nörd folk också <333
Insåg precis att jag saknat fefo nördarna rätt mycket. De va väldigt skojigt att träffa alla igen och några nya. <333
Åter till filmen... Jag vet inte riktgit vad jag ska säga om den, de va ju inte så hemsk som den hade kunnat vara. Sen finns de ju som vanligt endel att klaga på, men de går ju inte att göra film efter en bok. Eftersom alla tolkar olika.
De va väldigt mycket trollstavar iaf. xD
Jag kände att jag va väldigt dåligt nörd klädd :( och de kändes lite sorglikt. Men jag hade iaf min HP tröja. 8)
Vet ni vad, vi satt på rad 7 :D
söndag 14 november 2010
Stackars dig
och stackars mig...
De är alltid så synd om alla hela tiden, varför all denna självömkan?
Om man tänker efter varför folk tycker så synd om sig själva och all denna klagan över saker så är de oftast saker som är själv förvållat.
Jag anser att om man mår dåligt pga. något än själv har orsakat så får man skylla sig själv.
Sen finns de ju olika tolkningar på detta också, och de finns ju undrantag och gränser för de med. Men snälla, sluta klaga över allt. Jag orkar inte höra allt jävla gnäll.
Ont här, misstag där, men gör något åt de då. Gå till sjukan och få de fixat, glöm och gå vidare. Alla gör misstag whatever. Man kan inte tänka på allt man sagt och gjort hela livet då kommer man ju snart inte orka leva med sig själv. (Gäller mig iaf.)
Och på tal om att må dåligt, jag mår inte heller så bra alla dagar. Vissa dagar vill jag bara ligga i sängen och grina utan anledning, i lördags va jag så trött att jag trodde jag skulle svimma, klara knappt att stå upp, sen fick jag jätte ont i ryggen, mina stålhätteskor har hål i sulan och de rinner in vatten så fort de är lite blött ute, jag får blåor på fingrarna av att hålla "hårt" i tyglarna, valkar på händerna av stallarbete, mina naglar går av, jag tror jag över anstränger vänster handen för vissa dagar får jag så ont att jag knappt kan borsta en häst med den, jag får svårt att andas av rök, damm, hästar, kyla, och måste ta medicin för de varje dag, jag tycker ridbyxor är ett hämskt plagg som jag helst undviker, jag är värdelös i skolan och måste plugga ihjäl mig för att över huvudtaget få ett G och ändå säger lärarna att om jag bara försöker lite till men de går inte att försöka lite till, jag är jätte dålig på engelska och de känns fruktansvärt jobbigt osv. jag kan fortsätta med klagandet ett tag till.
Men jag har de inte smäre än någon annan, jag har de rätt bra. Och mår faktiskt ganska bra, så ta de inte för seriöst. =)
Så varför klaga?
Orka, de tar bara energi, både av min egen och alla andras och de slutar med att ingen orkar någonting och allt känns ännu mer värdelöst.
Men inget är egentligen värdelöst, någon gång i framtiden kommer vi få nytta av de vi gör varje dag på ena eller andra sättet tror jag.
De är alltid så synd om alla hela tiden, varför all denna självömkan?
Om man tänker efter varför folk tycker så synd om sig själva och all denna klagan över saker så är de oftast saker som är själv förvållat.
Jag anser att om man mår dåligt pga. något än själv har orsakat så får man skylla sig själv.
Sen finns de ju olika tolkningar på detta också, och de finns ju undrantag och gränser för de med. Men snälla, sluta klaga över allt. Jag orkar inte höra allt jävla gnäll.
Ont här, misstag där, men gör något åt de då. Gå till sjukan och få de fixat, glöm och gå vidare. Alla gör misstag whatever. Man kan inte tänka på allt man sagt och gjort hela livet då kommer man ju snart inte orka leva med sig själv. (Gäller mig iaf.)
Och på tal om att må dåligt, jag mår inte heller så bra alla dagar. Vissa dagar vill jag bara ligga i sängen och grina utan anledning, i lördags va jag så trött att jag trodde jag skulle svimma, klara knappt att stå upp, sen fick jag jätte ont i ryggen, mina stålhätteskor har hål i sulan och de rinner in vatten så fort de är lite blött ute, jag får blåor på fingrarna av att hålla "hårt" i tyglarna, valkar på händerna av stallarbete, mina naglar går av, jag tror jag över anstränger vänster handen för vissa dagar får jag så ont att jag knappt kan borsta en häst med den, jag får svårt att andas av rök, damm, hästar, kyla, och måste ta medicin för de varje dag, jag tycker ridbyxor är ett hämskt plagg som jag helst undviker, jag är värdelös i skolan och måste plugga ihjäl mig för att över huvudtaget få ett G och ändå säger lärarna att om jag bara försöker lite till men de går inte att försöka lite till, jag är jätte dålig på engelska och de känns fruktansvärt jobbigt osv. jag kan fortsätta med klagandet ett tag till.
Men jag har de inte smäre än någon annan, jag har de rätt bra. Och mår faktiskt ganska bra, så ta de inte för seriöst. =)
Så varför klaga?
Orka, de tar bara energi, både av min egen och alla andras och de slutar med att ingen orkar någonting och allt känns ännu mer värdelöst.
Men inget är egentligen värdelöst, någon gång i framtiden kommer vi få nytta av de vi gör varje dag på ena eller andra sättet tror jag.
tisdag 9 november 2010
Utrustning - hjälptyglar?
(Hästar igen ;))
Som jag har fattat så är mångas mål med deras ridning att hästen ska gå i "form" dvs. böja på nacken, arbeta genom kroppen och "höja ryggen" när dom kortar upp tyglarna. För att komma dit är de inte helt ovanligt att de tillämpas de verse bett och hjälptyglar. Men om man höjer kraven och målen ett eller två snäpp då? Mina mål är ju att rida min häst på ett sätt då hästen arbetar rätt och lyssnar på mig utan någon utrustning överhuvudtaget. Så då borde ju vanliga bett och sadlar räknas som hjälputrustning för mig. Eller?
Och varför inte sträva efter de?
Ja menar, detta med att få hästen att arbeta rätt genom att knappt korta upp tygeln och inverka med sitts och ben uppnådde jag ju för några år sen. ;) De är ju faktiskt inga större problem, och de tror jag alla kan nå på alla hästar utan några större problem om man bara tänker efter vad man håller på med. =)
Varför är de nästan otänkbart för vissa att kunna rida sina hästar utan någonting?
jag tror att ju mer grejer man kränger på sina hästar ju svårare blir de att överhuvudtaget komma någonstans. Men vad vet jag. Jag har ju inte direkt några erfarenheter av "svåra hästar" (Jag gillar inte de ordet, för jag tror inte på de)...
Jag tror allt handlar om hur man väljer att gå tillväga med sina "problem", vilken väg man väljer, vilka mål man har och hur mycket man egentligen bryr sig om konsekvenserna ens väg orsakar.
Som jag har fattat så är mångas mål med deras ridning att hästen ska gå i "form" dvs. böja på nacken, arbeta genom kroppen och "höja ryggen" när dom kortar upp tyglarna. För att komma dit är de inte helt ovanligt att de tillämpas de verse bett och hjälptyglar. Men om man höjer kraven och målen ett eller två snäpp då? Mina mål är ju att rida min häst på ett sätt då hästen arbetar rätt och lyssnar på mig utan någon utrustning överhuvudtaget. Så då borde ju vanliga bett och sadlar räknas som hjälputrustning för mig. Eller?
Och varför inte sträva efter de?
Ja menar, detta med att få hästen att arbeta rätt genom att knappt korta upp tygeln och inverka med sitts och ben uppnådde jag ju för några år sen. ;) De är ju faktiskt inga större problem, och de tror jag alla kan nå på alla hästar utan några större problem om man bara tänker efter vad man håller på med. =)
Varför är de nästan otänkbart för vissa att kunna rida sina hästar utan någonting?
jag tror att ju mer grejer man kränger på sina hästar ju svårare blir de att överhuvudtaget komma någonstans. Men vad vet jag. Jag har ju inte direkt några erfarenheter av "svåra hästar" (Jag gillar inte de ordet, för jag tror inte på de)...
Jag tror allt handlar om hur man väljer att gå tillväga med sina "problem", vilken väg man väljer, vilka mål man har och hur mycket man egentligen bryr sig om konsekvenserna ens väg orsakar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
